Sätt politiker i karantän | Offentliga affärer
ÖVRIGT-Toppbanner1260x250
ÖVRIGT-Mobil-Toppbanner-320×320

SENASTE JOBB

• No Posts Found

Sätt politiker i karantän

Att politiker och högre tjänstemän byter jobb och går till företag eller intresseorganisationer som de har haft ett betydande inflytande över är ett problem. I flera OECD-länder har man infört karantän, men inte i Sverige.

I januari överlämnade Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) rapporten ”Svängdörr i staten – en ESO-rapport om när politiker och tjänstemän byter sida” till Finansdepartementet. Rapporten är författad av Eva Lindström och Niklas Bruun.

Rapportförfattarna skriver samma dag i en debattartikel att en ettårig karantän för statsråd, statssekreterare och generaldirektörer bör införas för att undvika intressekonflikter när de går över till verksamheter de tidigare haft inflytande över. Till skillnad mot de flesta andra OECD-länder, saknar Sverige regler för sådana här situationer.

Rosengren och Persson
Författarna ger som exempel då tidigare statsrådet Björn Rosengren lämnade regeringen 2002 och blev rådgivare åt Stenbeckssfären och när tidigare statsministern Göran Persson avgick och gick till privat konsultverksamhet.

För att undvika intressekonflikter i sådana situationer är det angeläget att Sverige reglerar dessa situationer, skriver ESO-rapportförfattarna.

I rapporten redovisas ett övergripande förslag för hur en sådan reglering kan utformas. De centrala inslagen bör vara:
• en generell och lagstadgad möjlighet att vid behov utlösa en ettårig karantän för statsråd, statssekreterare, generaldirektörer och motsvarande,
• förtydliganden från statsmakterna om att myndigheterna ska uppmärksamma problemen och vid behov avtala om lokala karantänsbestämmelser och/eller träffa individuella överenskommelser för vissa nyckelpersoner,
• införandet av en anmälningsskyldighet för den enskilde när denne söker eller förhandlar om en anställning som kan innebära risk för intressekonflikt.

I rapporten lämnas också en rekommendation till lobbyorganisationerna om att tydligare redovisa vilka kunder och intressen de företräder.

– Det här är en frågeställning som har har fått ökad aktualitet under de senare 10-20 åren då det blivit vanligare med den här typen av övergångar och som sannolikt kommer att bli mer aktuell över tiden, konstaterade ESO:s ordförande Lars Heikensten vid ett seminarium som anordnades i samband med överlämnandet av rapporten.

Det finns ett problem som man bör hantera, menar han.

Två typer av risker är aktuella
– Utbytet med den privata sektorn har ökat. Vi har fler och mer nära relationer. Privatiseringar, nya aktörer, allt fler verksamheter läggs ut på entrepenad och det finns även ett ökat inslag av lobbying. Det finns väldigt mycket positivt i det här ökade utbytet men också att det kan finnas en viss naivitet kring de intressekonflikter som kan uppstå, säger Eva Lindström.

Flera amerikanska forskare menar att problemet med så kallade ”revolving doors” är en viktig bidragande orsak bakom finanskrisen.

– Det handlar om två typer av risker som myndigheterna behöver tänka över. Den första avser det läge där en person fortfarande är anställd inom det offentliga och där det finns en risk att olika befattningshavare påverkas i sitt beslutsfattande mot löfte om ett nytt välbetalt jobb hos en privat arbetsgivare. Det kan då leda till att vissa företag gynnas framför andra vid till exempel en offentlig upphandling. Det kan också leda till att utformningen av regelverken inte blir tillräckligt tuffa, att tillståndsgivningen blir lite för mjuk eller att man inte är tillräckligt skarp när man utövar tillsyn. Vad det handlar om är det som kallas otillbörlig påverkan, man inte lever upp till kravet på opartiskhet, säger Eva Lindström och fortsätter:

– Den andra risken avser situationen där personen har lämnat sin offentliga anställning. Där finns det en risk att känslig information och kunskap från den tidigare arbetsgivaren utnyttjas på ett sätt som sätter konkurrensen ur spel eller att man har tillgång till ett tidigare nätverk och att man som lobbyist vet hur man tar sig fram i systemet. Båda de här riskerna kan leda till ekonomisk skada eller förtroendeskada för staten.

Riktlinjer saknas
– Det här är inget jättestort problem i Sverige och som berör alla statsanställda, utan främst funktioner som generaldirektörer, statssekreterare med flera liksom för ministrar (som inte är anställda), men det finns inga övergripande riktlinjer på det här området och det kan finnas anledning att agera i förebyggande syfte, konstaterar Eva Lindström.

Syftet med rapporten är att synliggöra risken för intressekonflikter i samband med övergången mellan offentlig och privat sektor. Studien avgränsas i huvudsak till förhållandena i staten, men problematiken gäller även för kommuner och landsting.

Man kan konstatera att det är svårt att formulera regelverk som fungerar för alla eftersom skillnaderna både inom och mellan de olika befattningarna kan vara stora. Hur långt ner i organisationerna ska man gå? Det kan då uppstå problem med kompetensförsörjningen.

Arne Öster

SÄG DIN ÅSIKT. SKRIV EN KOMMENTAR!

MER Ledarskap

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *