”Lindahls skjuter bredvid målet” | Offentliga affärer
ÖVRIGT-Toppbanner1260x250
ÖVRIGT-Mobil-Toppbanner-320×320

SENASTE JOBB

• No Posts Found

”Lindahls skjuter bredvid målet”

I en artikel i Offentliga Affärer sammanfattas Advokatfirman Lindahls remissvar på Upphandlingsutredningen. Helena Rosén Andersson har hållit i pennan och artikeln måste uppfattas som hård kritik av utredningens förslag. Utredningen – och regeringen – kritiseras för att inte ha arbetat mera intensivt för att förändra direktiven på EU-nivå. Vidare riktas kritik mot att utredningen ger alltför stark prioritet åt sociala och miljöhänsyn inom upphandlingen. Slutligen har Rosén Andersson synpunkter på rangordningsreglerna.

Kritiken vad gäller agerandet på EU-nivå bygger i allt väsentligt på missförstånd om hur EU fungerar. Regeringen var, med stöd av Upphandlingsutredningen, tidigt ute i den pågående översynen av EU-direktiven. Ett mycket omfattande underlag, med rader av krav på förändringar, sändes in i februari 2011. Bland kraven gavs särskild uppmärksamhet åt ökade möjligheter till dialog och förhandling. De svenska kraven har sedan följts upp med stor systematik under nära två år av förhandlingar. Sverige har utvecklat breda kontaktytor – med Kommissionen, med andra regeringar i Rådet och med Europaparlamentet. Resultatet är, som alltid i EU-sammanhang, en kompromiss. Sverige är ett av 28 medlemsländer och kan inte diktera vad som ska stå i lagtexten. Men med facit i hand har vi all anledning vara nöjda, inte minst över att möjligheterna till förhandling nu kommer att utvidgas rejält.

Att som Rosén Andersson nu kräva nya förhandlingar på EU-planet – när processen är avslutad – tjänar inte mycket till. Det är som att kasta jästen efter degen. Den stora utmaningen i dagsläget är att se till så att direktivens förslag och Upphandlingsutredningens olika förslag samlas ihop på ett bra sätt i den proposition som ska presenteras för riksdagen inom kort.    

Vad sedan gäller synpunkterna på sociala och miljöhänsyn är det inte första gången Rosén Andersson torgför dessa. Vad hon totalt bortser ifrån är att det finns en mycket bred opinion i de allra flesta av medlemsländerna att låta miljö- och sociala hänsyn spela in – som ett komplement till andra styrmedel och som ett uttryck för folkviljan, inte minst på kommunal nivå. Många medborgare anser att det är problematiskt när det visar sig att deras skattemedel går till att upphandla varor och tjänster som förorenar miljön eller där produktionen sker under socialt undermåliga förhållanden. Det finns starka skäl att utnyttja det offentligas inköp för att premiera miljö- och klimatsmarta produkter, öka tillgängligheten för handikappade eller ge arbetslös ungdom en chans att komma in på arbetsmarknaden.

Generella styrmedel är som regel att föredra. Samtidigt vet vi hur svårt det är att nå enighet om sådana, inte minst på miljöområdet. Se bara på EU:s utsläppshandel. Priset ligger nere på dryga 3 € per ton CO2 idag och har ingen styrande effekt. Det är i ett sådant läge både rimligt och önskvärt att det offentliga i sin roll som inköpare premierar klimatsmart teknik på olika områden.

Rosén Andersson har naturligtvis rätt i att sociala och miljöhänsyn kan komplicera upphandlingsarbetet. Det är mot den bakgrunden som Upphandlingsutredningen lagt så stor vikt vid att stärka upphandlingsstödet, i vårt förslag genom att skapa en ny, självständig myndighet. Arbetet med sociala och miljöhänsyn skall ges särskild prioritet – bland annat genom samarbete på nordisk nivå. Den verksamhet som bedrivs av Miljöstyrningsrådet föreslås stärkas, bl.a. genom utvecklandet av metoder för livscykelanalys samt genom miljökravspaket, som är enkla att tillämpa, för produktgrupper där miljöpåverkan är stor.

Rosén Andersson föreslår att lagstiftaren skall avgöra på förhand – synbarligen via särskilda förordningar – hur miljö- och sociala hänsyn skall tas. Det är självklart en möjlig väg och den tillämpas redan beträffande inköp av fordon i statsförvaltningen. Ytterligare tänkbara områden för sådana förordningar kunde vara upphandling av olika typer av infrastruktur, livsmedel etc Risken med dylika förordningar är dock att det skapas en inlåsningseffekt om inte förordningen ifråga löpande utvärderas och förändras i takt med teknikutvecklingen. Att enbart lita till den typen av förordningar skulle inte vara praktiskt möjligt och därtill minska dynamiken.

Vad slutligen gäller Rosén Anderssons synpunkter på ramavtalen är det riktigt att rangordningsreglerna är omtvistade. Såvitt Upphandlingsutredningen kan bedöma finns det dock redan idag utrymma att tillämpa en annan fördelningsnyckel än rangordning. Den största kritiken under utredningens arbete har rört de begränsade möjligheterna att beakta enskildas önskemål och behov. Denna fråga har rests både på EU-nivå och genom ett specifikt förslag från Upphandlingsutredningen.

För att sammanfatta. Synpunkter på upphandlingsreglerna från aktörer som Advokatfirman Lindahl är mycket viktiga. Upphandlingsutredningen hade för övrigt stort utbyte av dialogen med bl.a. Advokatfirman Lindahl under arbetets gång. Rosén Anderssons senaste inlägg är dock en besvikelse, inte minst vad gäller förslagen om att nu börja förhandla på EU-planet. Synen på miljö- och sociala hänsyn är därtill på tok för restriktiv. Den offentliga sektorn har ett stort ansvar att leda utvecklingen i riktning mot ett mera hållbart samhälle. Hur stat, kommuner och landsting agerar på marknaden har därvid stor betydelse.

Anders Wijkman, enmansutredare

SÄG DIN ÅSIKT. SKRIV EN KOMMENTAR!

MER Upphandling

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *