Bättre förutsebarhet kring ramavtal | Offentliga affärer
ÖVRIGT-Toppbanner1260x250
ÖVRIGT-Mobil-Toppbanner-320×320

SENASTE JOBB

• No Posts Found

Bättre förutsebarhet kring ramavtal

En färsk dom i EU-domstolen innebär förhoppningsvis att upphandlingen och bruket av de stora ramavtalen leder till en bättre förutsebarhet.

– Vi är övertygade om att det skulle gagna konkurrensen, hävdar Olof Hallberg och Eva-Maj Mühlenbock (bilden), båda på Cirio Advokatbyrå, i en kommande debattartikel i nr 2 / 2019 av OFFENTLIGA AFFÄRER.

Här följer en sammanfattning av artikeln.

Olof Hallberg.

Den 19 december 2018 meddelade EU-domstolen dom i målet C 216/17. Av domen följer dels att de upphandlande myndigheter som önskar omfattas av ett enligt LOU upphandlat ramavtal måste anges och identifieras som potentiella användare av ramavtalet, dels att ramavtalets maximala kvantitet måste anges i upphandlingsdokumenten, dels att ramavtalet blir utan verkan när den maximala kvantiteten uppnåtts.

Stor mängd avropare
De ramavtal som idag upphandlas och tecknas av de stora inköpscentralerna ger rätt för en mycket stor mängd upphandlande myndigheter att göra avrop på ramavtalen. Denna rätt till avrop uppstår på lite olika sätt.

När det gäller de ramavtal som Kammarkollegiet handlar upp följer rätten till avrop direkt av en förordning (Förordningen (1998:796) om statlig inköpssamordning) medan andra inköpscentraler har olika sätt att ”samla in” de upphandlande myndigheter som ska vara avropsberättigade.

Gemensamt synes dock vara att inköpscentralerna inte gör någon egentlig prövning av varje presumtiv avropsberättigad myndighets behov. Det kan också konstateras att de ramavtal som tecknas sällan eller aldrig har något angivet om vilken maximal kvantitet som kan avropas.

Måste ändra sitt sätt att upphandla
Av lätt insedda skäl är det uppenbart att den ovan nämnda EU-domen medför att inköpscentralerna måste ändra sitt sätt att handla upp ramavtal när det gäller omfattningen av ramavtalet, både såvitt avser vilka myndigheter som ska vara avropsberättigade och vilken kvantitet det maximalt kan bli fråga om. Detta är uppgifter som är centrala för en leverantör som står i begrepp att lämna anbud i en upphandling.

I grunden bra med ramavtal
Ramavtal är i grunden bra. Det underlättar för, framförallt mindre, upphandlande myndigheter att göra effektiva inköp. För leverantörer är emellertid bilden inte enbart positiv. De stora ramavtalen med en stor mängd avropsberättigade myndigheter och utan möjlighet att bedöma kvantiteten av avrop, riskerar dels utestänga små och medelstora företag, dels låsa den aktuella marknaden under ramavtalets löptid.

Låt oss hoppas att denna EU-domstolens dom innebär att upphandlingen och användningen av de stora ramavtalen leder till en bättre förutsebarhet. Vi är övertygade om att det skulle gagna konkurrensen.

Cirio Advokatbyrå  / Olof Hallberg och Eva-Maj Mühlenbock

SÄG DIN ÅSIKT. SKRIV EN KOMMENTAR!

MER Juridik

2 Responses

Kommentera
  1. Ann Fryksdahl
    jun 18, 2019 - 04:36 e m

    Konkurrensverket kommer att komma med ett ställningstagande inom kort rörande domen. Planerad utgivning den 27 juni.

    Reply
  2. Lou Law
    sep 18, 2019 - 02:45 e m

    Jag tror inte att det verkliga problemet är vilken maximal kvantitet som kan avropas utan snarare vilka varor/tjänster som de facto kommer att avropas inom ramavtalet. Enligt min uppfattning är tillhör det undantagsfallen att ett ramavtal endast innehåller en typ av vara/tjänst. Det vanliga är istället upphandlaren försöker täcka upphandlarens behov i stort, dock utan att garantera de volymer som ligger till grund för anbudsgivarens pris. Anbudsgivarens pris utvärderas dock på helheten, vilket gör att anbudsgivarens bakomliggande kalkyl bygger på anbudsgivarens antaganden/gissningar om vilka varor/tjänster som kommer att avropas under avtalstiden. Dessa antaganden/gissningar bygger ofta på information om upphandlarens historiska köpbeteenden, men dessa kan av olika anledningar komma att förändras. Om anbudsgivarens gissningar faller in kan kontraktet innebära en god förtjänst, men om gissningen är fel, faller hela kalkylen och de enskilda avropen blir då en förlustaffär för anbudsgivaren. Är detta verkligen att garantera “best value for the Money”?

    Reply

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *