”Nischade IT-företag utestängs” | Offentliga Affärer
ÖVRIGT-Toppbanner1260x250
ÖVRIGT-Mobil-Toppbanner-320×320

SENASTE JOBB

• No Posts Found

”Nischade IT-företag utestängs”

– Företag som är hårt nischade har svårt nå fram till offentlig sektor utan att gå in som underleverantörer till större företag. Det menar Marcus Wahlberg, vd nLogic och med många års erfarenhet av IT-sektorn och affärer med det offentliga.

Han menar att det har blivit en alltför stor apparat att delta med anbud och gå in i avtal – man måste ”måla med stora penslar” för att staten ska få det att fungera. Det ställs till exempel höga krav på ISO-Certifieringar och annat. Mindre företag får panik när de ser alla krav.

Marcus Wahlberg.

– Leverantören krävs på en stor bredd av produkter och kompetens vilket är svårt som du inte är en stor IT-aktör, förklarar Marcus Wahlberg.

Ser avtalen i nytt ljus
Han vill rikta strålkastarljuset på Kammarkollegiets ramavtal. Som ledare för ett litet nyetablerat företag betraktar han de avtal som han själv jobbat med hos andra större aktörer genom åren i ett nytt ljus.

– Jag kan göra en jämförelse med vårt moderbolag i Norge. De valde att avsluta alla statliga ramavtal. Konkurrensen blev inte bättre med dessa avtal utan de stängde ute nischade spelare som inte hade samma resurser som de stora aktörerna.

Så trots att Kammarkollegiet har varit ambitiösa och försökt att anpassa sig så fortsätter detta att utgöra ett problemområde, menar Marcus Wahlberg.

Sämre ersättning
Han pekar på att det dessutom skett en deflation i ersättningen till IT-konsulterna. Snittpriset för en konsulttimme är densamma som 1997 då Marcus jobbade hos ett fackförbund för 950 kronor i timmen. I dag är ersättningen cirka 1000 kronor per timme, alltså en deflation, menar vd:n i nLogic.

Det finns andra modeller än den svenska där varje instans i stället gör en mini-konkurrensutsättning lokalt. Detta gynnar de som inte är störst. I Norge är det enklare – både från leverantörssidan men även från den offentliga sidan.

Bristande transparens
En annan utmaning är förtroendet mellan underleverantören och slutanvändaren. Eftersom det är ramavtalsleverantören som skickar slutkundsfakturan så är man som underleverantör beroende av att huvudleverantören står för priset. Det finns inget sätt att säkerställa att prislappen som går fram till kunden är den som man kommit överens om, påpekar Marcus Wahlberg. Transparensen är bristfället och det är ett problemområde, tillägger han.

Ett sätt att komma till rätta med det här är att Kammarkollegiet krävde att få se samarbetsavtalet mellan ramavtalsleverantör och underleverantör. Men inte ens där framgår alla försäljningsvolymer. Nu förblir det en förtroendefråga – fast med en stor osäkerhet.

Vill se en förändring
Marcus Wahlberg ställer frågan:
– Bör man över huvud taget ha statliga ramavtal på IT? Är det mest effektivt för skattebetalarna? Sparar man pengar? En sak är att tillämpa det på kontorsmateriel, bussar, och liknande. Gällande IT är situationen helt annorlunda.

Han vill nu se en förändring, en förenkling som gynnar de nischade företagen. Att dessa får möjlighet att ha en slutkundsrelation.

Redaktionell fotnot
Kammarkollegiet har beretts möjligheten att svara på synpunkterna i artikeln ovan. Myndighetens svar publiceras i en separat artikel. Redaktionen kommer att länka de båda artiklarna till varandra.

SÄG DIN ÅSIKT. SKRIV EN KOMMENTAR!

MER IT

3 Responses

Kommentera
  1. Lars
    okt 22, 2020 - 06:56 f m

    Delar Marcus åsikter. Men det gäller inte bara inom IT. Mitt företag arbetar inom elkraftbranschen. Vi har funnits i över 30 år, stabil ekonomi och har spetskompetens.
    Vi kan dock hos de större statliga eller privata aktörerna inte få ramavtal, pga kravställning på omsättning.
    Vi får därför arbeta i projekten som UE trots att vi som företag kunde vara totalentreprenör.

    Reply
    • Bo Höglander
      Bo Höglander
      okt 22, 2020 - 07:46 f m

      Hej Lars!
      Tack för din kommentar! Mycket intressant. Får jag ta med den i en eventuell utökad artikel? Väntar även på Kammarkollegiets kommentarer/svar.
      Mvh
      Bo Höglander

      Reply
  2. Nils-Olov Johnson
    okt 22, 2020 - 11:09 f m

    Jämför Kammarrättens i Stockholms dom i mål nr 511-20 daterad 2020-10-14.

    Problemet är att vid upphandling av ramavtal (ILS) så försöker FMV anpassa upphandlingsvillkoren så att man otillbörligt gynnar små företag med höga priser trots att det finns större/medelstora företag med lägre priser, flexiblare resurser och kvalitetssystem. Även vid avrop inom ramavtal vinklar FMV kraven så att bara något enstaka företag kan lämna anbud och detta driver priserna kraftigt.

    Detta är precis motsatsen till vad som anförs i artikeln. Läs underlagen både till förvaltningsrätten och kammarrätten så framgår det klart hur en statlig myndighet gör för att lura systemet.

    Reply

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *